Namco Museum Mini Player är en liten arkad för ditt skrivbord

Namco Museum Mini Player är en liten arkad för ditt skrivbord

Nostalgi kan vara en kraftfull kraft, både för gott eller sjukt. I plus-kolumnen kan nostalgi vara ett sätt att återuppleva halcyon-dagarna i din ungdom, den gyllene eran innan du insåg att alla män måste dö och vår planet är dömd att bli ett livlöst cinder (jag har sett en hel del Game of Thrones , du ska). I nackdelskolumnen kan nostalgi utnyttjas av rovdjursföretag för att sälja dig skräp av plast som slutar vara mer inert pappersvikt än källor av älskade påminnelser.

Lyckligtvis faller Min Arcades Namco Museum Mini Player i fyrkategorin. Det lilla arkadskåpet, packat med 20 spel från Namcos egen guldålder, känns som en blomstrande arkad som plockades ut ur min barndom och kondenserad till en charmig liten enhet för att pryda mitt skrivbord. Förmodligen är min favoritbit av Mini Arcade-paketet den livliga, färgglada randen och sidokonsten, autentiska bitar som transporterar mig tillbaka till de rökiga arkaderna i yore ännu djupare än själva spelen..

På tal om spelet kommer Mini Player laddad med 20 av Namcos största, några äkta popkulturikoner som Pac-Man och Galaga, några lite mer dolda favoriter som Rolling Thunder och Xevious, och sedan en handfull tvivelaktiga inkluderingar (Mappy, I Jag tittar på dig). 20 spel känns som rätt nummer för ett paket som detta, tillräckligt med spel som du kan hoppa i och spela något färskt utan att bli uttråkad, men inte så många att den stora volymen av dem känns överväldigande och leder till ett gäng klumpigt, svårt att navigera i menyer.

Menyerna på Mini Player är istället väldigt användarvänliga, designade för att få dig in i det spel du väljer och spela så snabbt som möjligt. Det finns gränssnittet, där du väljer spelet du vill ha från en meny med paneler som visar upp grafiken, och sedan efter att du har valt en en snabb stänkskärm som ger dig en nedgång av kontrollerna (som till stor del är extremt enkla, väldigt få av de medföljande spelen använder även de fyra ansiktsknapparna som ingår i minispelaren).

Medan Mini Player ger dig möjligheten att spela spel i sitt ursprungliga bildförhållande eller sträcka ut dem för att fylla hela skärmen, som är ungefär lika stor som en modern phablet, hittar du inga djupa alternativ för att justera upplösning eller spela runt med skärmemulering. Å andra sidan finns det ett välkommet 3,5 mm hörlursuttag på baksidan av maskinen samt volymknappar, vilket var väldigt praktiskt när jag påminde mig själv hur spänd och frustrerande Pac-Man är vid mitt skrivbord på vårt fullsatta NYC-kontor.

Mitt enda riktiga problem med Mini Player är de fysiska kontrollerna, joysticken kan skruvas av om du föredrar att spela med bara d-pad, men det känns lite löst även helt skruvat ner, och eftersom kontrollerna är belägna halvvägs upp maskin kan det bli lite obekvämt att leka med handleden dinglande över kanterna om du kommer att krassa med Mini Player i mer än tjugo minuter. Men de minsta vibblorna åt sidan är dock Mini Player en koncentrerad piller med pixelat nostalgi och ett välkommet tillskott till min allt mer trångt hylla av moderna leksaker som påminner mig om min missfärdiga ungdom. än nog för att hålla oss igång tills Sega Genesis Mini. Förbeställningar öppnar den 10 juni före lanseringen den 24 juni.

Gillar du artikeln? Dela med vänner: